En intensiv doft av mörka körsbär, plommon och av russin. Kryddor. Tobak, kakao och choklad. Vid varje nytt andetag kommer nya dofter fram. Till och med en otränad näsa kan här urskilja dess intensiva doft. Färgen är vackert mörkt granatröd och i munnen känner jag värmen från dess relativt höga alkoholgrad, men denna värme är välbanserad av syran och de sammetslena tanninerna.
Allt detta följs av en lång, lång eftersmak. I mitt glas har jag ett av Italiens mest kända viner, Amarone. Tänk att detta underbara och intensiva vin faktiskt föddes av en slump!
I en tidigare artikel så berättade jag om det mousserande vinet Prosecco som kommer ifrån Veneto regionen i norra (läs mer om Prosecco här) . Från samma region kommer Amarone, närmare bestämt ifrån Valpolicella området.
Redan på romar tiden var detta område känt för sin vinproduktion och man tror att namnet kommer av: Val- Dal, poli-många och cella-källare. Med andra ord; De många (vin)källarnas dal.
Valpolicella, som sagt, ligger i Veneto regionen öster om Gardasjön, precis norr om staden Verona, Romeo och Julias stad.
Här finns det dokumenterat att man gjorde ett vin som kallas Recioto redan på 400-talet. Vinet gjordes på torkade druvor för att på så sätt höja sockerhalten i druvorna.
Dessa druvor pressades sedan och jästes till vin. Jäs processen avstannades lite i förväg, på så sätt bevarades mycket av sötman i vinet och en relativt låg alkoholhalt (12%).
Detta söta vin görs än idag. På mer eller mindre samma sätt. Druvorna är mer eller mindre de samma sedan urminnes tider; Corvina, Corvinone och Rondinella. Dessa tre inhemska druvor tror man har fått sina namn från två fåglar på grund av deras färg; kråkan (corvo) och svalan (rondine).
I slutet på 1930-talet så var det en Recioto producent som hittade en glömd tunna av Recioto-vin i sin vinkällaren. Det sägs att när han smakade på innehållet så ska han ha utbrustit : ”- Non è dolce ma amaro!”, vilket betyder: ”-Det är inte sött utan beskt!”. Därav namnet AMARONE
Praktiskt taget så hade detta Recioto vin åter börjat jäsa och därmed omvandlades allt socker till alkohol, det vill säga vinet blev torrt och förlorade sin sötma.
Med andra ord kan man säga att dagens Amarone-vin är ett Recioto-vin som har fått jäsa färdigt. Båda dessa viner görs på druvor som har fått torka i 100/120 dagar.
Dessa två viner har idag högsta italienska kvalitets benämningen, DOCG; Recioto di Valpolicella DOCG och Amarone di Valpolicella DOCG.
DOCG reglerna säger bland annat att Amarone di Valpolicella måste lagras i 24 månader, och Amarone Valpolicella Riserva måste lagras i 48 månader, men det finns inga bestämda regler för vilket slags trädslag eller storlek det måste vara på tunnan.
Därför varierar lukt, smak och stil mellan olika Amarone, men den djupa och intensiva fruktdoften den får genom de torkade druvorna är alltid en gemensam nämnare. (Läs mer om fatlagring här).
För att tillfredställa fler vinkonsumenters smaker så gör man idag även två andra viner med samma druvor som bas; Valpolicella och Valpolicella Ripasso. Dessa två viner görs båda i varianterna Classico och Superiore, där Classico hänvisar till ett speciellt område och Superiore betyder att alkoholgraden är lite högre. Ripasso på Italienska betyder använda igen/ göra en gång till. Med detta menas att man låter druvskalen som man gjort Amarone (eller Recioto) på få ligga i Valpolicella-vinet i 15-20 dagar och under denna tid så äger en andra alkohol jäsning rum. På det här sättet får vinet lite mer smak och struktur som påminner om Amarone.
Den här metoden med att torka druvorna innan man gör vin är inte unikt för denna zon. Många söta viner görs så. Att göra torrt vin på torkade druvor är däremot mer sällsynt och det är typ bara i ett annat italiensk område man gör vin så, Valtellina. Valtellina är ett område som ligger vid alperna norr om Comosjön. Här görs vinet Sforzato di Valtellina, gjort på torkade Nebbiolo druvor.
Amarone och Sforzato, både lika men även otroligt olika. Men om Valtellina och dess viner ska jag berätta om i en annan artikel längre fram.
Wine with Tess 