Wine – a bevarage for your senses

When you as a sommelier judge a wine, you basically use ALL your senses; vision, smell, taste, touch and hearing (when I pour the wine I can actually hear whether it is a still or a sparkling wine 😉).

Using more senses is something everyone should do. Most of the time, we only use our sense of taste, not only when we taste wine, but with everything we eat and drink. You miss out on so much if you just do that!

The senses must be trained and one must also know how to use them. Today I thought I’d talk about VISION, since the first thing you do as a wine taster is to look at the wine……… We  consider colour, transparency and consistency.

But why is it so important to look at your wine? First of all you have to remember that WINE IS FOOD. You always look at yor food before you eat it or cook it to check its quality!

So where does the colour in the wine come from? Have you ever thought about that the pulp from black grapes and green grapes have the same color? The color actually come from the grape skin! This means that you can make white wine out of  black grapes; you gently press the grapes and leave the skins out. Rosè wines are made almost exclusively from black grapes. The skin has been allowed to lie in a little less. Much like when you make tea. You decide yourself as a producer how pink you want your wine to be.

This means that the production method absolutely affects the color of our wine. How hard have I pressed the grapes? Have the grape skins been included in the must? How long have the grape skins been left in? Even the grapes themselves have different shades. Some grapes make more “thinner” wine. But only for the color. Never judge a wine because of the nuance of its color. A “watery” wine in color can have a lot of flavor and strength in it.

All wines change color. It changes with age, production method and other factors. White wine goes from an almost transparent color with light green tones (very young) to golden yellow and amber tones. Red wines go from a purple or violet tone to a tawny brick colored tone. With age, the color particles decay and fall to the bottom of the bottle. Therefore, the wine may appear to have a thinner color as it ages.

By looking at the wine, I can get an idea of what to expect in the nose and mouth. A hint of zone and climate. Cold climates often produce weaker colors. And warm climate deeper colors. The use of wooden barrels changes the color because wood is porous and some oxygen penetrates. The soil is also incredibly important for the color, for example the wine will be deeper in shade if the grapes are grown on clay soil.

Already at this point while I look at my wine, I start to swirl my glass. Not to add oxygen, but because I want to see how it moves in the glass and how it “sticks” to the sides of the glass. It is to check the consistency ie to observe the “legs” and “tears” that forms on the inside of the glass. The narrower the legs and the slower the tears, the more consistenzcy I have in the wine. This phenomenon is due to the alcohol, glycerin, sugar and extracts contained in the wine. One can have water as a starting point. There will be no signs of consistency of water. The rinse aid in the dishwasher sometimes makes it difficult to get the wine to stick to the glass, and it can be difficult to see the texture and consistency.

In conclusion, just by looking at the wine, I can get an idea of how old it is, which grape, climate. This information then helps me in the next phase: SMELL. By just looking, I already have an idea of how my wine will smell!

Watch my YOUTUBE video to get a summery of todays article:

Jag, Russel Crowe och en flaska vin

Jag tillhör kategorin av obotligt romantiska människor. Detta medför naturligtvis att jag älskar romantiska filmer.   Romantisk film som dessutom har ett vin-tema??? Kan det bli bättre än så när man som jag är en “vin-nörd”?!?  En av mina absoluta favoritfilmer är Ridley Scotts film ”A good year” med Russel Crowe (😍) i huvudrollen.

Regisören Ridley Scott älskar vin och har själv en liten vingård i södra Frankrike. Det var så idén om att göra en film av Peter Mayles bok tog form.  Ridley hade även den perfekta vingården i minnet; Chateau la Canorge i Provence i södra Frankrike. Russel Crowe, som har huvudrollen, spelar en hård och hänsynslös affärsman som ärver en vingård i Provence. Naturligtvis möter han kärleken där…. Kärlek är filmens huvudtema, men inte bara kärleken till en kvinna, men även kärleken till en plats, och kärleken till vin. Filmen framför på ett underbart sätt min livsfilosofi om att vin är så mycket mer än bara alkohol. Även om man inte alls bryr sig om eller ens tycker om vin, så väcks intresset i den här filmen.

Filmens röda tråd är ett vin som heter CP, Coin Perdu. Man förstår genast att det är något speciellt med detta röda vin. En skatt som hålls dåld och alla som smakar det blir helt hänförda.

Filmen har naturligtvis ett ”happy ending”. Precis som det ska vara i en bra romantisk film.

Men vinet då? Den första tanken som slår en är ju att det måste vara påhittat för filmens skull. Men i detta fall är det faktiskt inte så! Både vinet och vingården finns faktiskt i verkligheten!

Vingården heter som sagt Chateau la Canorge. Det här är en vingård där man gör vin sedan mer än 200 år. Idag är det fem generationer i rad som gör vin här. Ridley Scott insisterade på att få spela in filmen här, och till slut gav familjen med sig. Det var inte lätt att driva en vingård, med skörd och allt när man har ett stort filmteam på 200 personer och 20 lastbilar som i över två månader håller till över allt.

Turister vallfärdar än idag till Chateau la Canorge för att ta en titt på var filmen spelades in, och på vingårdens hemsida så förstår man att familjen är trött på all uppmärksamhet och att de bara vill fortsätta att leva sina liv och göra det de alltid har gjort, det vill säga vin.

Hur är då vinet som var med i filmen? Den vördade flaskan CP, Le Coin Perdu? Bara känslan av att få hålla flaskan i handen är speciell.  Tänker på Russel Crowe och hur många gånger jag har sett både honom och flaskan i filmen. Det känns lite barnsligt högtidligt.

.

Min flaska är av årgång 2012. Druvsorterna i den är 70 % Syrah, 20 % Grenache och 10 % Carignan. Detta vin görs på gårdens äldsta vinstockar.

Redan när jag häller upp vinet i glaset så ser man vilken härlig konsistens vinet har. Det rör långsamt på sig när jag snurrar på det i mitt glas. Färgen är djup granat röd med tegelnyanser i kanterna. Doften är intensiv med syltiga toner, kryddighet och balsamiska inslag.

Dofterna av bland annat vissna, torkade löv och jord får mig att förstå att detta vin, att även om det luktar behagligt nu, så hade det varit ännu bättre för något år sedan. Smaken i munnen är torr, varm med mjuka tanniner. Saknar lite syra….Är övertygad om att även smaken hade varit mer intensiv och perfekt för något år sedan. Trots detta är jag inte alls besviken! Detta är ett storslaget vin! Det kan liknas vid en äldre vacker dam där man förstår hur vacker hon måste ha varit i sin ungdom.

Avslutningsvis så minns jag ett citat från filmen som jag tycker passar perfekt (fritt översatt);

”Jag tycker om att göra vin för det är inte kapabelt till att ljuga, du kan smaka på det för tidigt eller för sent, men det kommer att vara ärligt vid varje klunk”

Nu har jag druckit samma vin som Russel Crowe, nästa steg måste ju absolut vara att få dricka det tillsammans med honom! 🤣🤣🤣🤣🤣🤣

Q som i Quadra

Jag bor alltså som många av er vet i Italien. Ett fantastiskt land i sig, men ännu mer fantastiskt ur vin synpunkt. Varje Italiensk region har sina speciella viner. Regionen som jag bor i, Lombardiet, är inget undantag. Här finns  ALLT. Väldigt goda vita och röda viner, och dessutom fantastiskt goda mousserande viner. Hela två otroliga områden där man gör bubbel, det ena heter Oltrepò och det andra området heter Franciacorta. Det är hit till Franciacorta jag åker idag denna regniga oktober morgon.  Här finns runt 120 stycken producenter så det är bara att välja och vraka. Det tar cirka 1,5 timme att åka hit från Como där jag bor, och tar man flyget till Bergamo så tar det bara cirka 20 minuter med bil hit ( något att komma ihåg till nästa Italien besök!!!).

Både i Oltrepo och i Franciacorta så görs det mousserande vinet enligt Champagne-metoden. Läs mer om hur man gör mousserande viner i mina artiklar BUBBEL! (del 1) och BUBBEL! (del 2) .

Vingården jag besöker i dag heter Quadra. De gör bara mousserande viner, och bara med Champagne metoden som är just synonymt med benämningen ”Franciacorta”. Man har gjort vin i detta område långt innan romartiden, så det är länge känt att detta är ett lämpligt område för vinproduktion.

När jag kommer fram till Quadra så möts jag av Giovanni Felini, han är ansvarig för kundmottagning och kommunikation. Giovanni har jobbat för flera Franciacorta producenter och jag vet av erfarenhet att han väljer att jobba för producenter som gör bra vin. Därför är jag nyfiken på att provsmaka Quadras viner här idag.

Vi gör en rundvandring först på vingården. Själva vingården, där man framställer vinet, ligger  i byn Cologne (Brescia), medans själva vindruvdodlingen sker lite längre bort på marker som är extra lämpade för att framställa viner av hög kvalitet.

Man har nyligen byggt ut själva vinmakeri delen. Allt är nytt och fräscht, och många detaljer är gjorda för att ta hit besökare. Enkelt att se och förstå hur produktionen går till genom stora glasfönster. Giovanni är dessutom väldigt bra på att förklara på ett enkelt och klart sätt, och även om man som i mitt fall kan en del, så finns det alltid något nytt att lära eller helt enkelt förfriska minnet.  

Här på Quadra odlar man 60% Chardonnay, 20% Pinot Nero och 20% Pinot Bianco. Dessa druvor används i olika procentsatser sedan i de olika vinerna.

Nyligen har man planterat Erbamat-druvor precis i anslutning till vingården. Erbamat är en druva som växte i Franciacorta-området för mycket länge sedan och som har riskerat utrotning. På 1600-talet så omnämns denna druva som faktiskt den bästa druvan här att göra vin på. Quadra har planterat den i dags läget mest ur studie synpunkt för besökare. För att man ska kunna komma hit och lätt och nära även kunna lära sig mer om själva druvodlingen vid sitt besök här.

Efter rundvandringen går vi till deras speciellt avsedda vinprovningsrum. Rummet har en hel glasvägg där man kan se ut över Franciacorta landskapet och Erbamat-odlingen.

Medans Giovanni tar fram glas och flaskor så ansluter sig Mario Falcetti till oss. Mario är agronom och enolog här sedan 2008. Mario revolutionerade den enologiska visionen här vid sin ankomst, bland annat genom att inte tillsätta socker och att filtrera vinet på ett vegansktsätt. Marios filosofi är att grunden för ett bra vin erhålls genom att ta väl hand om vinrankan och druvorna ute på vinodlingen.

Vi diskuterar även etiketten på flaskorna. Ett stort Q? Marios förklaring är enkel och intelligent; viktiga klädesmärken och bilmärken (m m) har både namn och logo. Ser man logon så vet man automatiskt vilket märke det handlar om. Varför inte göra så även med vin? Jag måste hålla med om att denna logik håller. Hur många av oss kommer väl egentligen ihåg namnet på vinet vi drack sist? Ofta är det faktiskt svårt att komma ihåg speciellt om man vill köpa detta vin vid ett annat tillfälle.

Hur var då vinerna?

Franciacortas mousserande viner fick DOCG certifiering 1995. Produktions reglerna för att erhålla DOCG certifieringen är bland annat att vinet måste ligga MINST 18 månader på jästfällning. ALLA Quadras bubbel ligger, till min förtjusning, MYCKET längre än så. Längre tid på jästfällning brukar ge mer smak och karaktär till bubblet, och även finare bubblor i sig.

Vinerna håller väldigt hög standard över lag måste jag säga. Deras ”bas vin” Qblack gjort på 85% Chardonnay, 7% Pinot Bianco och 8% Pinot Nero ligger hela 28 månader på jästfällning, och deras Satèn (bubbel gjort bara på vita druvor och lägre tryck i flaskan) ligger hela 46 månader jämfört med de 24 månaders som är minikrav för DOCG.

Min personliga favorit idag var QZero Riserva som är gjord på 30% Chardonnay, 30% Pinot Bianco och 40% Pinot Nero. Den har inget socker alls i sig och får ligga hela 65 månader på jästfällning!

Är övertygad om att Quadra har något för alla smaker! De olika blandningarna av druvorna gör att alla kan hitta just sin favorit. Jag gillade även hur enkelt de hade gjort en sammanfattning av deras viner i vykortsformat. Det var otroligt enkelt att se hur vinet var sammanställt och producerat med olika lagringar på fat och hur länge de hade legat på jästfällning.

Ett extra plus i kanten är också att de har restaurang i själva byggnaden. Det var väldigt trevligt att kunna få en bit mat och kunna avnjuta ännu ett glas av Quadras viner innan jag åkte hem igen.

I Italien är det inte lätt för Italienarna att skriva mitt efternamn, Lönnqvist, och jag måste alltid bokstavera, typ ”L som i Lars, Ö som i Örjan” osv.

Nästa gång det händer så kommer jag helt klart säga ”Q som i Quadra”!!! 😂😍

Glas!

Visst är ögonblicket när man får sitt sommelier-diplom oerhört viktigt, men en livsändrare är när man vid första lektionen dels får böcker om vin, men man får VÄSKAN. Väskan med stort ”V”. Den som innehåller de 4 vinglasen. De 4 glasen som blir ens kostanta följeslagare igenom hela kursen som varar i ett och ett halvt år. Det känns väldigt högtidligt att få denna speciella väska.

Denna väska gör att dels så känner man att man nu tillhör detta fantastiska förbund, AIS (Associazione Italiana Sommelier), men man känner sig även lite av en hemlig agent vars väska har urskårningar för pistolen, medans vi har det för våra glas. Man känner igen en sommelier- student just för denna väska.

Just glasen för en sommelier är ju otroligt viktiga. Glaset är ju det främsta verktyget för att avsmaka och bedöma ett vin.

När jag bedömmer ett vin så är varje detalj i glaset viktigt. Ingenting har tillkommit av en slump. Glasets djup, bredd och igenomskilnighet, för att bäst kunna bedömma färg, trasparens och konsistens. Rätt storlek på öppningen för att kunna bedömma dofternas sort och intensitet.

Glasets skaft ska vara av rätt höjd så att ingen odör från handen kan ha inflytande vid bedömningen.

Men hur kom glas till egentligen?

Glas har tillkommit genom naturliga event så som vid vulkanutbrott i alla tider.

För 3000 år sedan började man bemästra tekniken i området vid Mesopotamien, och glas tillkom inte längre av en slump. Fast till en början så gjordes bara föremål av glaset. T ex små figurer och smycken.

Romarna i början på 300-talet f Kr blev mästare på att göra glas och det sades mer eller mindre att måttet på fattigdom var om man hade råd med att ha glasfönster eller inte.

Runt 100 f Kr kom man på tekniken med glasblåsning. Denna teknik var oerhört viktig just vid att skapa glas och kärl att dricka ur.

Vid romarikets fall så gick glasväldet åter igen tillbaka till arabvärlden, och den blev kvar där tills runt 1000 e Kr. Då blev Venedig centrum för glastillverkningen. Glasproduktionen i Venedig lades tidigt på ön Murano (därav namnet Murano glas). Dels för att på så sätt skydda den övriga delen av staden på grund av de otaliga bränder som uppkom på grund av glasugnen, men även för att på så sätt skydda den hemliga teknik som användes för att göra just Murano glas, och att kunna hålla spioner borta. Att avslöja hemligheten om hur man tillverkar glas ledde till dödsstraff.

Glas har i alla tider varit viktigt för själva utsmyckningen av bordet och har endast på senare tid fått betydelse även för själva avsmakningen av innehållet.  Ni har säkert sett det speciella ”halsband” som en sommelier bär runt halsen, kedjan där en tastevin hänger. Denna tastevin användes ursprungligen till att avsmaka och bedömma vin, men numer är den bara en symbol då det har blivit ersatt av det mycket mer praktiska avsmakningsglaset,( som dem som jag fick i min väska vid kursens början).

Ofta får jag frågan om hur viktigt själva glaset är när man dricker vin. Mitt spontana svar att det är mer viktigt vad glaset är fyllt med än glaset i sig, fast det är inte riktigt sant eftersom helt klart så ändras smakupplevelsen beroende vilket glas jag använder. Samma vin kan faktiskt uppfattas som olika beroende på glaset. Många vet att glaset till rödvinet gärna får vara större än det man använder till vitt vin, men få vet varför. Ett roligt experiment är faktiskt att ta tre helt olika glas, hälla i ½ dl vin i varje (samma vin i alla tre glasen), och sedan känna skillnaden i lukt och smak

Varför är då glasens form olika vid olika viner? En viktig faktor är att glaset ska hjälpa mig att bäst kunna känna vinets dofter. ( läs mer om dofterna i vinet i min artikel …….) Ett yngre vitt vin har ofta lite blygare styrka på dofterna och då väljer jag ett smalare glas så dofterna koncentreras bättre när jag luktar på mitt vin. Är det dock ett äldre och/eller mer strukturerat vitt vin så kan mitt glas vara bredare. Ett bredare (eller vidare) glas tillför även mer syre och det kan behövas vid äldre viner, både för röda och vita.

Ett rött vin har oftast mer intensiv och komplexiv doft, och då väljer jag ett vidare glas, för att på så sätt lättare kunna urskilja de olika dofterna.

Det finns glas producenter som har utvecklat glas för varje enskild druva och / eller typ av vin just för att formen på glaset inverkar otroligt mycket på doft och smak. Smak? Ja, glasets form är inte viktigt bara för doften. Formen på glaset inverkar även på var i munnen vinet hamnar, och därmed på vilka smaklökar.

Ett vitt vin har inga tanniner men istället mer friskhet (syra), så då vill jag ha vinet mitt i munnen (smalare glas) ett rött vin vill jag känna av i hela munnen (bredare glas), för att kunna bedömma och känna av tanninerna bättre då tanninerna skiljer sig från vin till vin.

Har du något favorit glas? Är det din favorit på grund av formen, att det är vackert eller kanske rentav en händelse eller minne? Berätta!

Bergamo i mitt hjärta!

Många svenskar flyger till Bergamo med Ryan Air för det är ett billigt sätt att ta sig till Italien.  Många använder sig av Bergamo som en utfärdspunkt.  Många känner till att detta är fotbollsspelaren Glenn Strömbergs stad, men hur många förknippar Bergamo med vin och semester? Hur många av alla som flyger till Bergamo tar sig tid till att stanna här?

Bergamo var en av de första städer i Italien som jag blev helt tagen av när jag kom hit för många år sedan. Bergamo är en otroligt vacker stad belägen på två nivåer, Bergamo Alta ( på höjden och är den äldsta delen) med en ringmur runt sig.  och Bergamo Bassa ( den lägre delen). Otroligt vackra monument, kyrkor och en otrolig historia. Bergamo Alta är utnämnt sedan 2017 som en av städerna som tillhör Unescos världsarv, och när man går runt här är det lätt att förstå varför.

Vad många vin interesserad inte tänker på är att man faktiskt redan här runt Bergamo hittar många prisbelönta vingårdar! Man måste inte åka till typ Toscana eller Piedmont för att kunna unna sig en fantastisk vinresa. Det räcker med att åka till Bergamo!!!

Dagens vingård heter Nove Lune ( nio månar). Namnet kommer dels från att stenen i bergrunden kallas för ”mån-sten”, förmodligen av sin speciella grå färg, och dels kommer namnet av 9 månar, det vill säga 9 månader som det krävs för att skapa ett nytt liv eller ett vin då det är minimum tiden för att skapa ett vin.

Det speciella med den här vingården är att man odlar PIWI druvor. Precis som på de flesta vingårdar i Sverige!!! Läs mer om Svensk vinproduktion och PIWI druvor här.

PIWI betyder alltså att man är väldigt nogrann med miljön och alla dess faktorer. Alla viner härifrån har biologisk certifiering.

Vingården Nove Lune gör rött vin, vitt vin, orange wine och bubbel! Även sött dessert vin och en ”amaro” att dricka efter maten. Något för alla smaker. Sitt bubbel gör man genom en antik metod där jästen finns kvar på flaskan.

Dagen som jag besökte Nove Lune så fick jag först smaka på deras “antika”-bubbel ,”HEH”, där jästfällningen fortfarande är kvar i flaskan. Detta bubbel är gjort på 100% Solaris. “HEH” har god syra med doft av päron, äpplen och aprikoser. Passar utmärkt till det mesta!

Jag fick även smaka på det vita vinet 310, där “3” står för 3 olika druvor, “1” = ett vin och “0” = noll besprutning. Detta vin är gjort på 40% Solaris, 30% Bronner och 30% Johanniter. Detta är ett friskt och gott vin med doft av fläder, vita rosor, gröna äpplen och krusbär. Mycket interessant var deras “Orange wine”. Orange wine är när man låter druvskalen av från de vita druvorna ligga kvar i musten, något man vanligtvis bara gör med röda viner. Detta gör att det vita vinet får mer struktur och ofta även en viss grad av tanniner. Nove Lunes orange wine lagras ett år i en amfora. Detta är en mycket antik metod på att göra vin. Rukh Orange Wine är ett elegant vin med en otroligt märk guldhul färg och med doft av The och kanderade apelsinskal. I munnen känns en behaglig tannin och den har en lång eftersmak.

Nu har man även börjat experimentera att göra bubbel enligt Champagne-metoden ( lär dig om bubbel i mina artiklar Bubbel! (del 1) och Bubbel! (del 2)), nära vingården ligger det gamla övergivna gruvor. Perfekta i temperatur och fuktighet för att bevara flaskorna.  Lite som hur man lagrar champagne i Frankrike. Tyvärr kommer det ta några år till innan de är färdiga för att provsmakas och avnjutas. Men den som väntar på något gott……

Alessandro Sala, som är ägaren av Nove Lune, använder olika material i behållarna för sin vinframställning; stål, terracotta och cement. Alla material ger sin speciella smak till vinet. Jag gillar starkt att man blandar nytänkande för miljön med antika traditioner på hur man producerar vin.

Nove Lune är bara ett exempel på vingård här i trakten. Det finns faktiskt många här och flera, som sagt, har även prisbelönta viner. Hör jätte gärna av dig om du vill ha tips på vingårdar i Bergamo-området!

BUBBEL! (del 2)

I BUBBEL! (del 1) så berättade jag om hur högt tryck det var i flaskan. Har du inte undrat över hur en glasflaska faktiskt kan hålla ett så högt tryck? Faktum är att på Dom Perignons tid så gjorde de inte det! Cirka 70% av alla flaskor exploderade! Det var mycket farligt att gå in i vinkällaren!

Att flaskorna blev mer tåliga kan vi tacka engelsmännen för. Kung James den I, som regerade på 1600-talet, behövde alla landets ekar till att bygga skepp av. Det betydde att glastillverkarna var tvingade att sluta använda ved till sina ugnar och började använda kol istället. Man upptäckte då att kol gjorde att elden blev mycket varmare och det medförde att glaset som tillverkades blev mycket tåligare.

I del 1 berättade jag om Champagne-metoden och idag ska jag prata om Charmat- (även kallad Martinotti) metoden. Både Champagne-metoden och Charmat-metoden liknar varandra för de baserar sig på två jäsningar, men för Champagne- metoden så sker den direkt i flaskan, medans för Charmat så sker den i en stor ståltank. Denna metod togs fram i slutet av 1800-talet för att förenkla Champagne-metoden.  

 Att jäsa i ståltank gör att vinet är lättare att hantera, man kan lätt filtrera bort den döda jästen, eller korrigera vinet om det skulle behövas. Dessutom är det en snabbare metod så vinet är ofta färdigt för att säljas inom 8 månader ( jämfört med flera år med Champagne-metoden). Detta leder naturligtvis omedelbart att det ena kostar mer än det andra.

Betyder det att det är mindre värt eller dålig kvalitet? Absolut inte. Helt enkelt bara två olika produkter. Världens mest druckna mousserande viner är gjort på Charmat-metoden; Prosecco ( läs mer om just Prosecco i min artikel ).

Varför står det ofta inget årtal på etiketten på mitt mousserande vin? När man gör basvinet till det mousserande vin (det vin som ska genomgå jäsning nummer två) gör man något som kallas ”Cuvée”. Cuvée betyder helt enkelt en blandning av olika viner. Man kan blanda olika viner men även olika årgångar. Receptet bestäms av vinproducenten, oftast gör man det för att hålla en jämn och lika smak från år till år i sin vinproduktion. Om det däremot står ett årtal på etiketten så betyder det att ALLT vin vid tillverkningen kommer från samma år. Ofta står benämningen ”millesimato” eller “millésime” på etiketten.

På etiketten nämner man även sockerhetsgraden i vinet. Säkert har du sett att på just Prosecco så står det ofta ”extra dry”. Vi som kan engelska vet att det betyder ”extra torrt”, men vi kan väl alla hålla med att så där jätte torrt är det ju inte. Varför kallas det då för extra dry?

Åter igen har engelsmännen ett finger med i handlingen. I urminnes tider har faktiskt alla viner varit söta, dels för att allt socker i druvjuicen inte jäste till alkohol, dels för att man tillsatte honung,socker och andra sötningsmedel. Man tyckte om den söta smaken, men söta tillsatser dolde även skavanker i vinet.

Engelsmännen har alltid varit stora konsumenter av Champagne, och i mitten av 1800-talet så gjorde man en förfrågan till Champagneproducenterna i Frankrike om att tillverka ett torrare vin. Det tog över 30 år innan man lyckades få fram ett bra resultat. Därav kom sedan benämningen Dry och Extra Dry. Nu för tiden görs våra mousserande viner även betydligt torrare än så. Sockret som tillsätts i dag är inte för att dölja skavanker, men endast en smak sak.

Pas Dosé, Brut Nature………………… < 3 g/l

Extra Brut………………………………………….. 0 – 6 g/l

Brut…………………………………………………….. 6 – 12 g/l

Extra Dry ………………………………………….. 12-17 g/l

Sec, Secco o Dry ………………………………. 17 – 32 g/l

Demi-sec ………………………………………..32 –  50 g/l

Dolce o Doux ………………………………… > 50 g/l

På etiketten brukar det ibland även stå ”Blanc de blanc” och ”Blanc de noir”. Dessa benämningar på etiketten är vanlig för Champagne. ”Blanc de blanc” betyder ”vit från vit”, vilket innebär vitt vin gjort på vita (gröna) druvor (oftast Chardonnay).  ”Blanc de noir” betyder ”vit från svart”, vilket innebär vitt vin gjort på svarta (blå) druvor (ofta Pinot Noir). Man kan alltså göra vitt vin av blå druvor! Detta på grund av att fruktköttet i de blå druvorna inte har någon färg, den röda färgen sitter i skalet. ( Lär dig mer om vinets färg i artikeln Vin – sinnenas dryck).

Vad är det då för skillnad mellan våra två ”bubbel-metoder”? Är det någon skillnad förutom priset?

Smak och doft skiljer sig otroligt mellan dessa två metoder. Charmat är fräsch och aromatisk, mycket fruktig och ofta med inslag av vita blommor. (Lär dig mer om vinets dofter i Lukt – hemligheten bakom en super näsa). Dessutom är detta vin en lätt och mångsidig produkt.

Champagne-metoden tenderar till att göra lite rikare viner både i näsa och mun, med komplexa sekundära dofter, med de typiska tonerna av brödskorpa. Även bubblorna i sig är olika. Champagne-metodens bubblor brukar ofta vara mindre.

Vilket är godast och vilket är bäst?

Bara en smak sak! Som alltid har varje tillfälle sitt perfekta vin!

BUBBEL! (del 1)

Ingen annan dryck är så kopplad till fest, firande och glädje som just våra mousserande viner. Som med alla andra typer av vin kan det vara svårt att välja. Varför varierar priserna så otroligt? Är alla mousserande viner gjorda på samma sätt? Vad betyder allt som står på etiketten, och varför står det ofta inget årtal?

Alla mousserande viner av kvalitet framställs genom att vinet för jäsa två gånger (med kvalitet menar jag vin där kolsyran har framställts i vinet och inte har blivit tillsatt). Första jäsningen krävs för att skapa alkohol, och andra jäsningen krävs för att skapa bubblorna (kolsyran).

I huvudsak så pratar man om två metoder ; Champagne-metoden och Charmat-metoden (eller Martinotti-metoden).

Champagne blir ofta förknippat med Dom Perignon, munken från klostret Hautvillers i regionen Champagne. Många tror att det var han som uppfann det mousserande vinet i slutet av 1600-talet, men så är det inte. Det finns skriftliga bevis att man gjorde mousserande vin i södra delen av Frankrike, i munkklostret i Saint-Hilaire mer än 100 år tidigare. Detta mousserande vin görs än idag och heter Blanquette de Limoux. Men var det alltså dessa munkar som uppfann det mousserande vinet? Svaret är åter igen nej.

Många bra uppfinningar i mänskligheten har kommit till av en slump, så är fallet även med det mousserande vinet. Förklaringen är ganska enkel; druvjuicen jäste till att bli vin, men när det blev kallt på hösten så avstannade jäsningen för att sedan ta ny fart när det sedan blev varmare med våren. Risultatet blev ett bubbligt vin.

Mousserande viner finns nämda i Bibeln (1000 fKr) och även i skrifter från medeltiden. Det sägs att Kleopatra förförde Marc Antonius med Brachetto (ett mousserande rött vin).

Munkarna i Saint-Hilaire sägs dock vara de som gick från en ”slump-metod” till en avsiktlig metod, och Dom Perignon lyfte kvaliteten ytterligare och förädlade metoden ännu mer.

Namnet Champagne-metoden leder automatiskt till att man förstår att det är så man gör man Champagne. Men inte bara. Man använder Champagne-metoden över hela världen, fast det är bara i Champagne området i Frankrike som det färdiga vinet får lov att kallas för just Champagne. Andra exempel på viner gjorda med denna metod är Franciacorta i Italien och Cava i Spanien.

Nåväl, hur görs nu detta vin?

För att göra vin av min druvjuice så tillsätter jag jäst. Jästen omvandlar allt socker i druvjuicen till alkohol, kolsyra, värme. Denna kolsyra låter man försvinna under jäsperioden (fundera på varför man inte behåller den här kolsyran!Svar kommer längre fram).  Sedan tar jag detta vin och häller upp på flaskor och tillsätter ytterligare jäst och cirka 24g/l socker och därefter sluter man till flaskan med en kronkork . 24 g/l socker gör att jag i min flaska kommer att få ett tryck på 6 atm. För att göra en jämförelse så är trycket i ett bildäck ungefär 2,5 atm. Trycket i flaskan är alltså mer än dubbelt så mycket!!! Det är därför man ska vara ytterst försiktig när man öppnar sin flaska och passa sig noga för att inte korken flyger iväg.

Efter cirka 2 månader har jästen ätit upp allt sockret, och därefter så dör det. Nu sker en autolys av jästen, och genom den processen när jästcellerna bryts ner så skapas det ytterligare dofter och smaker i vinet. Den döda jästen får ligga kvar i flaskan under en lång tid, allt mellan 9 månader upp till 10 år (eller mer). På svenska kallas detta för att ligga på jäst fällning.

När man sedan anser att vinet är färdigt, så återstår ett problem; att få ut den döda jästen. Den ligger som en sand- eller lersträng i flaskan. Det finns bara en möjlig utgång; genom flasköppningen.  

Här gör man någor som på franska kallas för Remuage. Man vrider och knycker på flaskan ett kvarts varv, samtidigt som man sakta men säkert går från att flaskan har legat i ett horisontellt läge till ett vertikalt läge, för att på så sätt samla all jäst i toppen på flaskhalsen. Man använder sig av speciella trä-ställ, sk pupitres.

Remuage kan numer även göras mekaniskt och man sparar väldigt mycket tid. Manuellt kan det ta 3-4 veckor jämfört med på mekaniskt sätt som det tar drygt en vecka. Tyvärr är dessa maskiner väldigt dyra.

Nu befinner sig all jäst i toppen på flaskan. Förr i tiden så fanns det händiga och kvicka män som snabbt tog bort kronkorken, med den följden att jästlagringen flyger ut av det stora trycket som är i flaskan. Tyvärr så förlorade man även en viss mängd vin i denna procedur så man kom sedermera på metoden att doppa flaskhalsen i flytande is. På så sätt fryser jästklumpen och när man sedan mekaniskt öppnar flaskan så flyger bara den frysta jästen bort ( med en mycket mindre mängd vin jämfört med innan).

Nu tillsätter man vin och socker till flaskan. Man bestämmer alltså sockerhalten i vinet. Vissa producenter i Champagne tillsätter även en liten skvätt av Cognac eller Armagnac. Varje producent har sitt recept.

Det här var en liten snabb beskrivning av Champagne-metoden. Nästa vecka berättar jag mer om hur man framställer mousserande vin. Bland annat ska jag vi prata om själva glasflaskan och hur den kan hålla ett så högt tryck, sockerhalten och dess betäckningar. Dessutom ska vi prata om Charmat-metoden som jag nämde i början. 90 % av allt bubbel som görs t ex i Italien görs med den metoden.

Men nu till det du skulle fundera på i början, om att jästen omvandlar sockret i druvjuicen till alkohol, kolsyra och värme. Varför jäser jag vinet två gånger om det redan bildas kolsyra vid första jäsningen? Varför tar jag inte vara på den istället för att låta den försvinna???

Jag skrev om att 24 g socker per liter vin som jag tillsatte ledde till 6 atm tryck. Druvjuicen som ska bli vin är söt. Otroligt söt. Det kan vara så mycket som 200 g socker per liter druvjuice. Med lite enkel matematik så förstår man att om jag inte gör den första jäsningen i öppna kärl eller ser till att kolsyran kan komma ut så riskerar man att skapa en BOMB!

Forsättning följer…..

Sagrantino- ett av världens mest tanninrika vin

Montefalco

Tanniner. Ibland känns de som ett rivjärn i munnen, ibland som sammet. Ibland känns de som en sträv torrhet, ibland är det knappt kännbara.

Bland vindrickare finns det två kategorier, de som tycker om tanniner och de som INTE tycker om tanniner. Idag ska jag prata om ett av världens mest tanninrika vin, Sagrantino di Montefalco DOCG som görs i Umbrien i centrala Italien. Umbrien kallas för Italiens gröna hjärta på grund av sin grönska och för att det befinner sig mitt i Italien.

Umbrien är i religös benämning känt för speciellt två helgon; Benedikt av Nursia och Franciscus av Assisi

Benedikt föddes i Nursia (nuvarande Norcia) och anses vara grundläggaren av det västerländska munkväsendet (Benediktorden). Sankt Benedikt är hela Europas skyddshelgon.

Franciscus av Assisi grundade i början av 1200-talet Franziskanerorden, och han är Italiens skyddshelgon. Båda dessa ordnar är verksamma än idag.

När man åker igenom Umbrien så slås man av dess otroliga skönhet och det är lätt att förstå hur dessa ordnar fick sin grundfäste här, med all denna skönhet så är det lätt att bli religös, och även om man inte är troende så blir man ändå respektfull för alla dessa vackra kyrkor och kloster som finns här.

 Speciellt slående platser är själva Assisi med sin Sankt Franciscus basilika och La Basilika di Santa Maria degli Angeli. Båda finns med på Unescos världsarvslista). Mitt INNE i basilikan Santa Maria degli Angeli finns faktiskt en annan liten kyrka! Denna lilla kyrka, “Porzioncula” är av stort heligt värde för Franziskanerorden. Googla gärna för allt detta är jätteintressant!

Kyrkan har i alla tider spelat en viktig roll när det gäller vin och vinproduktion. Munkar har förbättrat odlingsmetoder och hur man framställer vinet, och vin har alltid haft en viktig innebörd i själva gudtstjänsten.

Sagrantino är en liten blå druva med lite tjockare skal. Detta skal är rikt på antocyaniner, det vill säga polifenoler (färgpigment) och tanniner. Munkarna just vid staden Montefalco har gjort ett sött vin av denna druva sedan tidig medeltid. Man använde sig av ”passito”-metoden, precis som när man gör bland annat Recioto ( som jag berättar om i artikeln om Amarone). Druvan har förmodligen fått sitt namn Sagrantino (som betyder helig) då det användes som nattvardsvin.

På 1970-talet beslöt sig några producenter att försöka göra ett torrt vin av Sagrantinodruvan. Man experimenterade under ett par år för att även komma på det bästa lagringssättet för att tämja Sagrantino-druvans höga tannin halt. 1992 fick detta vin i området runt Montefalco DOCG-status, och vinet görs av 100% Sagrantinodruvor som sedan måste lagras minst 37 månader, varav 12 på tunna. (Läs om hur fatlagring ändrar vinet i min artikel Åldras med stil ! Där finns även en bild på Italiens största trätunna som befinner sig just i Umbrien)

Hur är då detta vin? Den har en mycket markerad strävhet, men just denna höga strävhet (pga tanninerna) är ett tecken på att detta vin kan lagras väldigt länge. Förutom sin höga strävhet har detta vin ofta en hög fruktsyra, vilket gör att detta vin passar väldigt bra till många olika sorters rätter ( läs gärna min artikel om Mat och vin )Dessa egenskaper tillsammans med alla sina otrolig dofter ( bland annat björnbär, mörka körsbär, kryddiga och balsamiska toner, mörk choklad, tobak, lakrits och kanel) gör att det även passar otroligt bra till olika rätter där tryffel ingår och just tryffel finns det gott om i Umbrien.  

Och det söta passito vinet? Detta vin fortsätts att göras enligt traditionen och är ett dessert vin som passar perfekt till desserter med bär, men det är även helt otroligt gott ihop med mögelost.

Det måste tilläggas att i Umbrien gör man naturligtvis andra sorters viner också, både rött och vitt.  Som i alla Italienska regioner så hittar man excellenta viner som passar alla smaker!

Vilken kategori tillhör du? Föredrar du mycket eller lite tanniner i ditt vin?

Mat och vin

Vitt vin till fisk och rött vin till kött. Denna ”lag” har vi hört sedan barnsben. Sedan när vi väl hade köpt vårt vin till middagen så kände vi ändå att det kanske bara passade sådär.

Varför då?

Svaret till den frågan är helt enkelt att det finns så otroligt många olika viner; unga, lagrade, trälagrade, stål-lagrade, sött, torrt, mer eller mindre syrliga, mer eller mindre tanninrika mm mm. Samma gäller våra maträtter; tillagningssätt, kryddor, sås, tillbehör mm mm. För att kunna välja den rätta kombinationen så måste jag analysera både mitt vin och min mat.

Så kanske jag gör till exempel en ugnsbakad fisk och vinet till var perfekt, men veckan efter när vi gör om samma sak, samma recept och samma vin, så kändes det inte som om det alls passade lika bra.

Varför då?

Fisken kanske var lite mindre och den blev kanske litte torrare, vi kanske till och med brände den lite och då har smaken totalt ändrats , vinet kanske var varmare eller kallare och detta ändrar vinets doft och smak totalt.  

För att förstå hur man ska analysera sitt vin (för att sedan på bästa sätt kunna para ihop det med mat) så föreslår jag att du läser min artikel ”Smak och känsel”, där pratar jag om vinets hårdhet och mjukhet, men även vikten av rätt temperatur. Att känna till vinets hårdhet och mjukhet är nödvändigt för att kunna bedöma om det passar till maten.

När vi sedan har analyserat vårt vin så måste vi även analysera mer djupgående vår mat ;

  • SÄLTA —->  HELT ENKELT SÄLTAN I MATEN
  • TENDENS TILL BITTERT/BESKT(positiv smak) —-> BESK ELLER BITTER SMAK (t ex rucola) ELLER TILLAGNINGS METOD (det lite brända på t ex grillat kött)
  • SÖTMA —->  DESSERTER (socker, honung mm), MJÖLK OCH FRUKT
  • SÖT TENDENS —->  BRÖD, POTATIS, BALJVÄXTER, RÄKOR, VIT FISK, KOKT SKINKA
  • FETT —-> KÄNSLAN AV EN FET BELÄGGNING I MUNNEN OCH TUNGAN, OFTA FRÅN SMÖR MEN ÄVEN FRÅN FETTET I OLIKA CHARKUTERIER ( typ fetare korv eller salami) 
  • FETHET (oljighet) —->  EN TAKTIL KÄNSLA AV OLJIGHET I MUNNEN (ofta från olja och smält smör)
  • SAFTIGHET —->  ”EGEN” SAFTIGHET; mozzarella, blodig biffsteak    “TILLSATT” SAFTIGHET; tillagat i vin, sås eller buljong.

INDUCERAD” SAFTIGHET; mat som framkallar saliv

  • SYRLIG TENDENS—->  Tomat!!! Citron, vinäger

Observera att söt tendens och sötma inte är samma sak, likaså för fett och fethet. Fett är till exempel när man äter en bit smör, fethet är när smöret istället är smält.

Det finns några fler kategorier, men jag har valt att förenkla lite i min förklaring om hur man analyserar maten.

Som du kan se är det en hel del fler faktorer man måste tänka på när man analyserar maten, inte bara om det är kött eller fisk!

Ok!?! Då har jag analyserat mitt vin, och jag har analyserat min mat. Hur parar jag nu ihop dem?

Först och främst genom ”motsats”- teorin. Vinet och maten ska komplettera varandra

Till mat som har hög SÄLTA, TENDENS TILL BITTERT/BESKT och

SYRLIG TENDENS passar ett mjukt vin bäst

Till mat med hög FETMA eller SÖT TENDENS passar ett vin med hög syra, sälta och/eller mousserande

Till mat med hög SAFTIGHET och FETHET (oljighet) behövs ett vin med hög alkholgrad eller rik i tanniner

En salad med tomat, rucola och kanske lite kyckling, så väljer jag ett mjukare rundare vin, då tomaten har syra och rucolan har bitterhet.

En pastarätt med till exempel räkor (som är en rätt med hög tendens till sötma) så väljer jag ett vin med en härlig syra och/eller bubbel).

En saftig entrecôte där fettranden har smält och ger en viss oljighet så väljer jag ett alkoholrikt vin eller rikt på tanniner då dessa egenskaper hos vinet ”torkar upp” i munnen.

Som du förstår är faktorerna som spelar in oerhört många, det perfekta äktenskapet mellan mat och dryck är svårt att uppnå, men man kan komma mer eller mindre nära. När mat och vin verkligen passar ihop så får man en riktig “wow-känsla”

Lite salt och en skvätt extra olja kan ibland hjälpa vår maträtt att ändra sin egenskaper lite och passa vårt vin bättre. Även lite honung i maten kan göra underverk om jag har ett vin med hög syra. Att tänka mer på hur faktiskt maten och vinet doftar och smakar höjer hela smakupplevelsen överlag.

Som du ser så stämmer det överlag med rött till kött och vitt till fisk, MEN till min saftiga köttbit går det alldeles utmärkt med ett vitt vin med lite högre alkholgrad i, och till en mer strukturerad fiskrätt med kanske tomater, olja och örter (typ italiensk fisksoppa), så passar ett rött vin ofta faktiskt riktigt bra. Själv föredrar jag en något kallare Pinot Noir om jag skulle äta till exempel stekt tonfisk. Ett annat vin som ofta glöms bort när det gäller mat är vår kära rosé, ofta är den en perfekt kompromiss. (Läs mer om just rosé viner i min artikel 50 nyanser av rosa)

I två specifika fall ska vinet och maten likna varandra; om jag har en smakrik rätt så behöver den ett smakrikt vin, och tvärtom. Ett alltför smakrikt vitt vin med mycket frukt passar inte alls till en lite enklare fiskrätt. Det andra fallet är när vi pratar söta rätter så som desserter. Sött kräver sött. Till min gräddtårta passar ett sött vin bäst.

Det är väldigt svårt att skriva kort om hur man kombinerar mat och vin, när jag läste till att bli sommelier så ägnades en hel termin bara till att lära sig att analysera mat och kombinera den med vin. Jag hoppas ändå att du har fått lite mer insikt om vad man ska tänka på. Jag svarar väldigt gärna på frågor!

Det optimala vinet som passar till typ allt (eller i vissa fall är mindre fel) är mousserande viner. Så har du ingen aning om vad du ska välja för vin till maten så välj bubbel!

Och till sist, smaken är som baken. Vinet måste inte alltid vara ”rätt”, man dricker ju trots allt det man tycker om.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Barolo- “the king of wines and the wine of kings”

Barolo är en liten stad i vindistriktet Langhe i Piemonte (Italien) med endast 643 invånare.  Denna lilla stad ger namnet till kanske Italiens mest främsta vin.

Historia och vin går hand i hand. Barolo är inget undantag.  Och dess historia går hand i hand med den italienska aristokratin och även med kungadömet Italien.

För att kunna förstå detta vin så måste vi först känna till dess fantastiska druva; Nebbiolo

Det finns två teorier på varför druvan heter Nebbiolo.Nebbia på Italienska betyder dimma och detta namn kan dels vara relaterad till druvans färg då den likt plommonet har ett lager av så kallad grådagg på sig, eller så kommer namnet ifrån att vid tidpunkten på hösten när den ska skördas så förekommer det mycket morgondimma.

Nebbiolodruvan är en svår druva att odla då den inte trivs var som helst och har även en relativt lång växtcykel, den blommar tidigt (risk för frost) och mognar sent (risk för frost). Här bland kullarna runt staden Barolo har den funnit sin rätta plats. Det fantastiska med Nebbiolodruvan är hur väl den uttrycker sig om platsen där den växer, den ändrar väldigt sin karaktär beroende på jordmån, höjd, sol och nederbörd. Detta gör att Barolovinerna kan ha skillnader i doft och smak från olika komuner där det görs, men även skillnad från två olika platser inom samma vingård.

Langhe

Denna speciella karaktär delar Nebbiolo med bland annat Pinot Noir, fast Pinot Noir till skillnad från Nebbiolo växer i princip var som helst (med mer eller mindre bra resultat). En annan egenskap dessa druvor har ihop är även sin något trasparenta färg, bägge druvor har få antocyaniner, det vill säga färgpigmentet som sitter i skalet. Nebbiolo har som ungt vin en medelintensiv rubinröd färg som tenderar relativt snabbt att omvandlas till en granatröd eller tegelstensröd-färg.

Hög syra och kraftiga tanniner. Detta är de främsta egenskaperna som krävs för att ett vin ska kunna åldras länge. Bägge dessa faktorer hittar vi i Nebbiolo-druvan.

Slottet Barolo

Nebbiolodruvan finns omnämd som druva i Barolo regionen sedan 1200-talet, men det är inte förrän i slutet av 1800-talet man skapade det vin som vi dag känner till som Barolo. Två personer nämns som huvudpersoner för skapandet av detta vin; Barolo slottets markisinna Giulia Faletti och Greve Cavour (som senare blev Italiens förste premiärminister). De fick hjälp av den franska enologen Oudart och ryktet om detta nya vin med en helt ny vinstil spreds ända till hovet. Mellan 1720 och 1861 var Piemonte tillsammans med Sardinien ett kungadöme under huset Savoia och de hade Turin som huvudstad.  Kung Carl Albert tyckte så mycket om detta Barolovin att han sedan själv började att producera det, därav Barolos beskrivning som ”Kungarnas vin”.

Barolo gjorde omedelbart succé även utanför Italien och vann även priser på internationella tillställningar. Barolo nämns i en skrift: ”Om Nebbiolo är druvornas prins så är Barolo kungen av viner!”. Detta var ett erkännande inte bara att det var omtyckt av kungar, men även att dess kvalitet var otroligt hög.

1861 blev hela Italien enat och Turin var hela Italiens huvudstad under 3 år. Successivt flyttades huvudstaden till Florens och sedan till Rom, detta betydde att vin från Piemonte tappade lite av sitt inflytande i höga kretsar.

Intressant är hur politik och världshändelser påverkar inte bara Barolo, men allt vin i Italien. Som jag skriver i min artikel Vinrankans pandemi, så har all druvproduktion allvarliga problem i slutet av 1800-talet, och senare är Italien inblandat i de två världskrigen. Detta har ödesdigra konsekvenser på ekonomin inom vinproduktionen. Dessutom kan det tilläggas att Mussolini inte ens drack vin, så vinproduktion var mindre viktig under fascismens period i Italien.

Det var inte förrän i början på 80-talet som Barolo fick sig ett rejält uppsving, detta pågrund av ett internt “krig” mellan traditionalister och nytänkare (modernister). Hittills hade Barolo gjorts enligt den gamla traditionen med lagring på stora neutrala fat gjorda av kastanjeträd. Dessutom fick druvskalen ligga i druvmusten upp till en månad innan de togs bort. Modernisterna började istället använda sig av sig av barrique, det vill säga mindre franska ekfat, och bara 10 dagar för skalen i musten. Detta gjorde att Barolovinet blev kommersiellt färdigt tidigare. (Läs mer om träts inflytande på vinet i min artikel Åldras med stil!). Denna nya sorts Barolo gjorde stor succé!. Denna succé satte definitivt Barolos namn på världskartan igen som ett av världens främsta viner, och det görs idag både på det nya och gamla sättet. I de stränga regler som idag finns för att få lov att tillverka Barolo så måste vinet lagras mint 36 månader, varav 18 är i tunna. Storleken på tunnan är valfritt.

Hur som helst är Barolo ett otroligt fylligt och komlext vin med fruktiga dofter så som körsbär, plommon, röda vinbär och hallon. Även ros, viol och lavendel är exempel på blomdofter som ofta känns. Med ålder utvecklas dofter av lakrits, läder och svart tryffel.(Läs mer om vinets dofter i min artikel Lukt-hemligheten bakom en supernäsa). De muskulösa och kraftiga tanninerna mjukas upp med tiden men blir aldrig banala, bara mer och mer eleganta.

Sammanfattningsvis kan man säga att Barolo är ett aristokratiskt vin med lång tradtion. Modernist eller traditionalist? En smaksak. Det finns plats för båda för att göra detta otroliga vin.