Barolo är en liten stad i vindistriktet Langhe i Piemonte (Italien) med endast 643 invånare. Denna lilla stad ger namnet till kanske Italiens mest främsta vin.
Historia och vin går hand i hand. Barolo är inget undantag. Och dess historia går hand i hand med den italienska aristokratin och även med kungadömet Italien.
För att kunna förstå detta vin så måste vi först känna till dess fantastiska druva; Nebbiolo
Det finns två teorier på varför druvan heter Nebbiolo.Nebbia på Italienska betyder dimma och detta namn kan dels vara relaterad till druvans färg då den likt plommonet har ett lager av så kallad grådagg på sig, eller så kommer namnet ifrån att vid tidpunkten på hösten när den ska skördas så förekommer det mycket morgondimma.
Nebbiolodruvan är en svår druva att odla då den inte trivs var som helst och har även en relativt lång växtcykel, den blommar tidigt (risk för frost) och mognar sent (risk för frost). Här bland kullarna runt staden Barolo har den funnit sin rätta plats. Det fantastiska med Nebbiolodruvan är hur väl den uttrycker sig om platsen där den växer, den ändrar väldigt sin karaktär beroende på jordmån, höjd, sol och nederbörd. Detta gör att Barolovinerna kan ha skillnader i doft och smak från olika komuner där det görs, men även skillnad från två olika platser inom samma vingård.
Langhe
Denna speciella karaktär delar Nebbiolo med bland annat Pinot Noir, fast Pinot Noir till skillnad från Nebbiolo växer i princip var som helst (med mer eller mindre bra resultat). En annan egenskap dessa druvor har ihop är även sin något trasparenta färg, bägge druvor har få antocyaniner, det vill säga färgpigmentet som sitter i skalet. Nebbiolo har som ungt vin en medelintensiv rubinröd färg som tenderar relativt snabbt att omvandlas till en granatröd eller tegelstensröd-färg.
Hög syra och kraftiga tanniner. Detta är de främsta egenskaperna som krävs för att ett vin ska kunna åldras länge. Bägge dessa faktorer hittar vi i Nebbiolo-druvan.
Slottet Barolo
Nebbiolodruvan finns omnämd som druva i Barolo regionen sedan 1200-talet, men det är inte förrän i slutet av 1800-talet man skapade det vin som vi dag känner till som Barolo. Två personer nämns som huvudpersoner för skapandet av detta vin; Barolo slottets markisinna Giulia Faletti och Greve Cavour (som senare blev Italiens förste premiärminister). De fick hjälp av den franska enologen Oudart och ryktet om detta nya vin med en helt ny vinstil spreds ända till hovet. Mellan 1720 och 1861 var Piemonte tillsammans med Sardinien ett kungadöme under huset Savoia och de hade Turin som huvudstad. Kung Carl Albert tyckte så mycket om detta Barolovin att han sedan själv började att producera det, därav Barolos beskrivning som ”Kungarnas vin”.
Barolo gjorde omedelbart succé även utanför Italien och vann även priser på internationella tillställningar. Barolo nämns i en skrift: ”Om Nebbiolo är druvornas prins så är Barolo kungen av viner!”. Detta var ett erkännande inte bara att det var omtyckt av kungar, men även att dess kvalitet var otroligt hög.
1861 blev hela Italien enat och Turin var hela Italiens huvudstad under 3 år. Successivt flyttades huvudstaden till Florens och sedan till Rom, detta betydde att vin från Piemonte tappade lite av sitt inflytande i höga kretsar.
Intressant är hur politik och världshändelser påverkar inte bara Barolo, men allt vin i Italien. Som jag skriver i min artikel Vinrankans pandemi, så har all druvproduktion allvarliga problem i slutet av 1800-talet, och senare är Italien inblandat i de två världskrigen. Detta har ödesdigra konsekvenser på ekonomin inom vinproduktionen. Dessutom kan det tilläggas att Mussolini inte ens drack vin, så vinproduktion var mindre viktig under fascismens period i Italien.
Det var inte förrän i början på 80-talet som Barolo fick sig ett rejält uppsving, detta pågrund av ett internt “krig” mellan traditionalister och nytänkare (modernister). Hittills hade Barolo gjorts enligt den gamla traditionen med lagring på stora neutrala fat gjorda av kastanjeträd. Dessutom fick druvskalen ligga i druvmusten upp till en månad innan de togs bort. Modernisterna började istället använda sig av sig av barrique, det vill säga mindre franska ekfat, och bara 10 dagar för skalen i musten. Detta gjorde att Barolovinet blev kommersiellt färdigt tidigare. (Läs mer om träts inflytande på vinet i min artikel Åldras med stil!). Denna nya sorts Barolo gjorde stor succé!. Denna succé satte definitivt Barolos namn på världskartan igen som ett av världens främsta viner, och det görs idag både på det nya och gamla sättet. I de stränga regler som idag finns för att få lov att tillverka Barolo så måste vinet lagras mint 36 månader, varav 18 är i tunna. Storleken på tunnan är valfritt.
Hur som helst är Barolo ett otroligt fylligt och komlext vin med fruktiga dofter så som körsbär, plommon, röda vinbär och hallon. Även ros, viol och lavendel är exempel på blomdofter som ofta känns. Med ålder utvecklas dofter av lakrits, läder och svart tryffel.(Läs mer om vinets dofter i min artikel Lukt-hemligheten bakom en supernäsa). De muskulösa och kraftiga tanninerna mjukas upp med tiden men blir aldrig banala, bara mer och mer eleganta.
Sammanfattningsvis kan man säga att Barolo är ett aristokratiskt vin med lång tradtion. Modernist eller traditionalist? En smaksak. Det finns plats för båda för att göra detta otroliga vin.
Wine with Tess 