Så här i Coronatider började jag läsa boken ”Phylloxera, How wine was saved to the world” av Christy Campbell. Det är lite ”lustigt” eller rent av kusligt hur man kan dra paralleller med dagens Corona-pandemi och pandemin som drabbade vinrankorna. Denna pandemi dödade upp till 90% av all vindruvsodling över hela världen i slutet av 1800-talet!!! Efter årtusenden av vinproduktion, var vin helt plötsligt inte en självklarhet längre. Vinproduktionen verkade vara dömd att dö ut. Det värsta är att vinrankornas pandemi inte forfarande är helt över…..
Runt mitten av 1800 – talet blev fler och fler transporter mellan Europa och Amerika gjorda med ångbåt.. Detta var början till en ny tidsepok, där transport av personer och varor helt plötsligt var så mycket lättare. Även transporten av färskvaror och transport av levande varor så som djur och växter
I Europa och i större delar av världen odlar man druvor som till merparten tillhör druvfamiljen Vitis Vinifera. Denna sort fanns inte i Amerika, utan där växte den mer ”vilda” sorten som tillhör, till exempel, druvfamiljerna Vitis Rupestri och Vitis Labrusca
Immigranter från Europa tog med sig vinrankor för att plantera i sitt nya hemland, men av någon konstig anledning så dog dessa plantor ganska snart. Bladen torkade och föll av, det verkade som om de helt enkelt inte kunde få i sig näring från jorden. Man började experimentera med de inhemska druvorna, men resultatet var mestadels medelmåttigt. Intresset och nyfikenheten för de inhemska amerikanska druvorna började öka i Europa (och i övriga världen) och lite plantor togs med dit.
Sakta men säkert började även de Europeiska Vitis Vinifera rankorna i Europa att dö. Fenomenet spreds sig mer och mer. Man upptäckte att en liten växtlus som ingen tidigare kände till var skuld till detta. Man gav den namnet Phylloxera vastatrix från grekiskan Phyllo – löv, xera – torr och vastatrix – förödande. Vinlusen föder sig på vinrankans rötter.
Man började experimentera med metoder för att utrota vinlusen. Franska regeringen utlyste även en belöning till den som hittade ett botemedel.
Man försökte injicera rotrankan med gift så som olja,kvicksilverhalter,karbolsyra och arsenik med mera, men med bara den följden att fler vinrankor dog och inte vinlusen.
Man försökte även att manuellt avlägsna alla vinterägg som fanns i barkens sprickor , bara för att upptäcka att det fanns ägg som låg i ide i marken.
Att injicera gift i marken gav lite resultat, men det var mycket kostsamt och gav inga bestående eller garanterande resultat.
Den bästa metoden var att under 2–3 månader under vintern låta hela vinodlingen ligga under vatten, men även denna metod var komplicerad, dyr och inte genomförbar på så många ställen.
Vid denna tidpunkt var mellan 70%- 90% av all världens vinproduktion borta. På ett par få ställen var det fortfarande möjligt att odla, man upptäckte att vinlusen inte överlevde i en specifik typ av mark, typ i sandig mark och den speciella mark som finns på vulkanen Etnas sluttningar
Forskare upptäckte att vinlusen ursprungligen kom ifrån Amerika, och man förstod att tack vare den nu snabba överfarten, så hade vinlusen överlevt den långa resan. Forskarna insåg också att de Amerikanska inhemska druvrankorna var immuna mot lusen.
Man börjar nu experimentera ympning; de amerikanska rotstocken ympas med de Europeiska druvorna. Det fungerar!!! Många är dock skeptiska till denna nya metod, och det tar många år att övertyga kritiker och vinodlare att plantera nya ympade vinrankor.
Detta är den metod som fortfarande används idag. Vinlusen härjar tyvärr fortfarande. Ibland förekommer det vissa utbrott, trots ympning, vinlusen utvecklas och blir starkare. Det finns satelliter som kontrollerar förekomsten av vinlus i hela världen, eftersom det är viktigt att ingripa innan det är försent. Med denna historia i huvudet blir det även lättare att förstå varför vi i många länder inte får ha med oss växter eller mat i vårt bagage.
Hade inte de amerikanska resistenta rotstockarna funnits så hade vi i princip inte haft någon vinproduktion kvar alls i världen. Värt att tänka på nästa gång vi dricker vin.
Wine with Tess 
One thought on “Vinrankans pandemi”