För att ta sig till Rom från Milano med bil så måste man korsa 5 regioner; Lombardiet, Emilia Romagna, Toscana, Umbria, och till sist Lazio. Ingen stad är väl så fascinerande i sin historia som Rom och det Romerska väldet. Romarna har alltid odlat druvor, och var de än drog fram så tog de sitt vin och vinodlartradition med sig. Dricka vin var bara en manlig förmån. Det var faktiskt Julius Cesare som beslöt att även kvinnor skulle få lov att dricka vin.
I dag ska jag åka till Frascati, en stad bara 20km sydöst om Rom. Frascati är även namnet på ett vin. På romartiden var det vinodlingar hela vägen härifrån till nästan centrum av Rom. Frascati ligger på västra sluttningen på vulkanen Laziale . 15 minuter med bil från flygplatsen. När man kommer till Rom så tänker man oftast inte på att det 1000 meter höga berget man ser egentligen är en släckt vulkan.
Jag kommer fram till vingården Castel de Paolis på eftermiddagen. Det regnar och är kallt, men vid synen av alla olivträd och vinodlingar är vädret mindre viktigt. Jag blir alltid lika glad och varm inombords av denna syn. I Lazio gör man främst vita viner. Över 76 % av produktionen är just vita (källa UIV-Istat ) . Det mest berömda är Frascati vinet, som även var det första vita vinet som fick klassifieringen Doc i Italien (1966). Druvorna man använder är till 70% Malvasia di Lazio och/eller Malvasia di Candia. . Vinet får sitt namn av staden med samma namn. Närheten till havet och den speciella jorden på grund av vulkanen gör detta vin väldigt speciellt.
Efter rundvandringen tar vi plats på Castel de Paolis fantastiska vinprovningssal. I och med att vi befinner oss på sluttningen av vulkanen så har vi en fantastisk utsikt. Hela Rom ligger utsträckt framför oss. Precis då kommer solen fram! Man ser havet som glittrar till höger och till vänster ser man Sankt Peterskyrkans kupol.Medans Fabrizio Santarelli plockar fram vin och tilltugg så berättar han att man har gjort vin på dom här sluttningarna i minst 3000 år.
Efter de två världskrigen börjar den ekonomiska högkonjunkturen, vinet speglar den tiden med att sakta men säkert leda till att man bara är koncentrerade på höga avkastningar, konkurrenskraftiga priser för att leverera till hela Rom. Kvaliteten blir till följd sämre och sämre. Denna massproduktion leder till att vinet börjar få ett dåligt rykte.
Frascati vin blir en synonym för billigt och enkelt vin. Det kom att dröja till i början av 2000-talet innan denna trend bryts, och idag har vinet börjat visa sitt rätta värde, tack vare nytänkande odlare. på Castel de Paolis gör Fabrizio ett prisbelönat Frascati vin. Han serverar ost, salami och Porchetta till. Den speciella helstekta grisen som är berömd i denna trakt. Interessant hur det vita Frascati vinet tack vare sin höga alkoholhalt passar så bra till den lite feta och smakrika grisköttet.
Efter Castel de Paolis åker vi till vårt hotell i Frascati. På 1600- talet uppfördes en hel del otroligt stora och vackra villor här. Den romerska aristokratin hade sina lantställen här i Frascati .
Tyvärr blev flera av dem förstörda under andra världskriget. I centrum ligger Villa Aldobrandini och cirka 2 km längre bort ligger Villa Grazioli. Det är där jag ska övernatta. Från mitt fönster ser jag hur vackert Rom är även på natten med allt sitt ljus.
Så här i Pandemi tider är alla restauranger i Lazio stängda, men som tur är får hotellet hålla sin restaurang öppen för sina gäster. På vägen ned till restaurangen passar vi på att utforska villan och titta på dess otroligt vackra takmålningar. Vi är de enda gästerna…Det känns som en ren lyx att kunna få äta på restaurang. Lite VIP känsla att det bara är vi, men samtidigt sorgligt att Italien befinner sig i denna situation. Till middagen passar vi på att prova den mousserande versionen av Frascati från Villa Cavalletti. Vinet smakar friskt och doftar av äpplen och honung, utan att vara sött
Morgonen där på måste jag åka in till Rom. Har avtalad tid på den svenska ambassaden för att förnya mitt pass.Synen av den svenska flaggan fyller mig med en otrolig hemlängtan. Det är snart två år sedan jag var hemma sist…
Efter ambassaden åker vi tillbaka till Frascati. Vi tar oss in till centrum för att leta upp något ställe där vi kan köpa något att äta. Det är fullt av delikatess affärer. Vi går in i en och frågar om de kan göra en panino till oss. Det vill säga en fylld smörgås. Inga problem säger den rara tanten bakom disken. Naturligtvis fyller hon paninon med Porchetta. Medan hon gör i ordning paninon berättar hon hur staden fick sitt namn.
På medeltiden så fanns det något man brukade kalla “fraschetta ” . Detta var en lokal eller typ hydda där man inte bara gjorde vin, men även sålde det. Förbiresande kunde äta sin medhavda matsäck där och köpa vin att dricka till. Namnen tror man kommer av att ordet “frasca” som är en kvist full av löv, som vanligtvis hängdes över ingången för att signalera att den nya säsongens vin var färdigt. Staden Frascati får förmodligen sitt namn av dessa lokaler. Dom har varit mycket populära fram till våra dagar, även om det nu mer är förknippat med en lite enklare restaurang.
1856 byggs Italiens andra järnvägsspår : Rom – Frascati. Turister från Italien och hela världen kunde nu ta sig enkelt till denna plats. Göra en utflykt och äta sin matsäck på en av de många “fraschette” som fanns.
Efter att ha ätit vår panino sittandes på en parkbänk går vi tillbaka till bilen. På en liten sidogata hittar vi förmodligen den enda “riktiga” Fraschetta som finns kvar. Ägaren Felice låter oss provsmaka på sitt vin. Enkelt men gott. Turister brukar uppskatta hans lilla lokal. Vem vet om turister får lov att komma hit i år?
Innan vi åker tillbaka till Milano stannar vi till på vingården Merumalia. Merum på latin betyder ungefär “rent” vin. Vin utan tillsats av vatten. Romarna brukade nämligen späda ut sitt vin med vatten.
Merumalia är en av de yngsta vingårdarna men har redan bevisat vad de går för genom flera av priserna deras vin har vunnit.Ägaren Giulia Fusco är en ung dynamisk kvinna, som lägger stor vikt på miljön och den är i centrum för vingårdens ideologi.
Vi provar flera av hennes olika Frascati viner och även olika årgångar av samma vin. Till slut tar Giulia även fram sitt dessert vin Cannellino di Frascati och till det serverar hon en kaka som är typiskt för detta område gjort på mjöl, socker, olivolja och vin. En perfekt kombination!
Med denna ljuva smak i munnen kör vi tillbaka till Milano. Om en månad ska jag hämta ut mitt pass. Undrar vilka vingårdar jag har turen att få besöka då?
Wine with Tess 